önsker jag va en norrlänning ibland..


Men nu tänkte jag bli lite djup..

Hur vet man att man kan lita på någon,, att lita på någon känns som att kasta sig i en fallgropp och hoppas att det inte är spjut i botten..

Och att veta va någon egentligen vill är lika lätt som att veta när jorden går under..

Och hur man kan fortsätta hoppas och drömma trotts att man redan vet att det är kört...

Jag är förkyld, och blir ungefär i samma stadie som killar, INGEN kan ha haft det värre haha,, skriker på alla, har vässade armbågar, blir sur för minsta lilla,,, och allt känns piss jag är deppig och tycker synd om mig själv...

DET ÄR NU,, jag önskar att jag faktiskt hade en RIKTIG pojkvän en sån som bryr sig i alla stunder, en som bara vill att man ska va glad och lycklig...