Hur man skrämmer bort killar på Camillas sätt:

Dom gångerna jag gjort det har det väll inte varit avsiktligt att skrämma dom.

1. Det här är värsta gången, skulle träffa en kille senare på kvällen, men gick inte att få tag på honom när det väl närmade sig. Så blev förbannad och tänkte han dissa mig, så jag tog min spritflaska med till stan drack upp den. Drog sedan till GG shottade ännu mer, drack öl och cider. Tur att man inte hade klackar den dagen så vinglig som jag var. Sen såklart när man är som mest borta tro fan att den killen ringer då och frågar vart jag är. Han var vid mc donalds, så jag tänkte fan jag går ner och säger hej till svinet. DUM IDé DUM DUM DUM. Min killkompis hjälpte mig typ ner, hade tydligen ramlat. Vet att jag mötte min granne också på vägen ner. Väl nere vid donken ser jag killen slänger mig över honom och skriker heeeeeeej väldigt glatt och stinker spritfabrik. Han var ju nykter och väldigt rädd nog redan då. Följde med på efterfest någonstans där dom var, där det blev att dricka ännu mer ren sprit, spydde efter varje klunk, men dom hetsa i mig mer, jag trodde ju varje gång att det var något nytt som kanske smakade gott. Och en stund senare ja då stod jag och viftade med köksknivar framför den där killen ögon och lekte lite cs. Ett under att man inte skade sig ju eller någon annan. Sedan kom den andra killen med spritflaskan tillbaka så vart mardrömmen igång igen, dricka och spy, dricka igen. Till slut kände jag verkligen att jag inte kunde vara kvar där en sekund till, men visste inte ens vart jag var.

Ringde världens goaste kille, Caj heter han och sa " Du måste rädda mig, jag kan inte vara kvar här, jag vet inte vart jag är"  men han hittade mig allt.

Vaknade upp hos honom hade två blodsträck i pannan men inga sår, så vi vet fortfarande inte var det kommer ifrån..Den dagen vaknade man upp med ångest.

Sen att försöka förklara för den killen att det var en snefylla var hopplöst, tror jag inte hörde ett ord från honom på minst två veckor. Då mådde jag sjukt dåligt över detta. Men nu kan jag sitta och skratta åt det. Shit happends som min lärare Staffan hade sagt.


2. Något som nog är vanligare än första alternativet som nog många känner igen sig i. Är att man träffar någon som min till början tänker att ne han/hon kan det nog inte bli något med. Men allt eftersom man träffats i ett tag börjar man tycka om personen ändå, och man börjar gilla allt med honom/henne. Han/hon är fortfarande väldigt på med att ses och vill hitta på saker, efter några månader är det likdant. Och man börjar ställa sig frågan om det är något på gång eller om det inte är något. Helt plötsligt orkar man inte tänka på frågan mer så man ställer den, och till öde som händer många visar det sig att den andra personen inte alls känner som man själv gör, men vill ändå fortsätta. Senare märker man hur personen hör av sig mindre. Man har skrämt bort han/hon för att man visade lite känslor. Vissa tycker inte det blir kul längre när dom inte behöver jaga och andra vill ha det dom inte kan få. Det ska inte komma serverat på silverfat bara mitt framför ögonen på dom.