Asså vi tjejer vi kan bli känslosamma även när vi inte har någon anledning till att bli det. Jag tycker det är jätte jobbigt, ibland är jag bara jätte deppig och jag vet inte varför. Tårarna kan bara komma utan anledning och jag HATAR när jag blir blödig sånt vill jag inte visa för någon. Jag är som en hund jag går iväg och gömmer mig när jag mår dåligt så ingen ska märka det. När jag va liten grät jag sällan inför klasskamrater eller någon annan jag inte kände så väll, jag sprang hem och gjorde det istället på mitt rum.

Men nu vet jag inte va det är, för känner mig jätte blödig och jag vet inte varför. Jag hade nog kunnat bli en bra filmstjärna med tanke på att jag nästa kan börja gråta på komando, det ända problemet är att jag kan inte prata inför massa folk tycker det är skitjobbigt. Har alltid hatat skolredovisningar osånt, inte för att jag har haft något emot dom jag läser för utan man känner sig så uthängd där framme och alla tittar. Jag är så rädd för att göra fel. Men det roliga är att jag kan annars prata ute med vem so helst utan några problem.

Men iallafall vi tjejer har så lätt för att bli blödiga, räcker att nån säger när man ser lite halvnere ut " ne men gumman hur är det med dig " asså tårarna kan bara börja spruta fram, även om man inte va så ledsen blir man det när någon kommer sådär. Men har lärt mig att skratta bort sånt eller skämta bort det så inte någon börjar lägga sig i OM det nu skulle vara något. Lika bra att hålla det för sig själv tänker jag annars blir det bara massa problem.