Personer som förändrat mitt liv

När jag va liten, gick på låg och mellanstadiet var jag väldigt VÄLDIGT blyg det kanske inte vissa tror. Men jag var sjukt liten och rädd hela tiden. Vågade inte säga något alls, och så fort någon anklagade mig för något sprutade tårarna verkligen. Var en riktig mes, skulle alltid tycka som andra, göra som alla andra sa. Jag hade en kompis på den tiden som jag fortfarande har kvar Regina heter hon en riktigt barndomskompis. Vi var med varandra 24/7 på den tiden, det var bara henne jag umgicks med. För dom andra tjejerna passade jag inte ihop med så bra. Jag var så pojkflicka på den tiden, om jag inte kunde leka med Regina på rasten stod jag hellre i kingrutan med killarna och lekte än att försöka vara med dom andra tjejerna. Visst någon gång var jag säkert det. Men jag hade väldigt svårt att säga nej på den tiden till saker och ting, och jag gled oftast med på allt alla andra sa. Och eftersom Regina var min bästis på den tiden, så gick jag med på saker och ting hon sa alltid ( Du sa att jag inte fick nämna sakerna så får säga saker istället) Men hon fick nog till slut och sa till mig " Camilla kan du aldrig ha en egen vilja ". Vilket hon ångra senare lite, för helt plöstligt trädde en satunge fram som alltid skulle va tvärt emot, aldrig tycka som någon annan. Ja helt plötsligt var jag anti allt va alla andra sade. Men det var bra att hon sa det, för man ska ha en egen vilja och inte bara försöka vara som någon annan eller vara alla andra till lags och alltid tycka som dom.

Så tack Regina :)

Sen nämde jag ju att jag var pojkflicka också, jag brydde mig inte om smink. Och kjolar och klänningar det var det värsta jag visste. Jag vill gå i sletna jeans gärna för stora, stora tröjjor. Se helt ofixad ut. För på den tiden kände jag mig alltid ful jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli söt på något vis. Kändes ändå som att alla redan hade fattat det tycket om mig att " camilla är ful" och att jag var min brors " fula syrra " så varför bry sig då dommen var redan lagd. Jag var mer för att sitta inne i mitt rum spela datorspel eller tv spel och spela mot mina bröder. Jag var en riktigt nörd kunde sitta 24/7 och spela diablo 2, cs, war craft, haf- life ja det mesta. Hela sommar och vinterloven kan jag komma ihåg att jag bara spelade bort. När dom andra kom tillbaka från skolan bruna och fina kom jag blek och ofixad som vanligt. Men sen när jag slutade 9an då hände det något, började kolla på glamour modeller, i tidningar som moore, slitz och tjejerna på playboy och tänkte GUD va vackra tjejer. Så där skulle jag också vilja se ut för då skulle jag kunna få vilken kille jag ville tänkte jag. Så dår börjades det, platta håret varje dag, sminka mig mer och mer. Brösten satte fart och rumpan kom dit, ja helt plöstigt kom jag där i klänningar och korta kjolar, som en helt ny Camilla.

Vissa lärare jag hade förr känner fortfarande inte igen mig. Och när dom såg mig på studenten i kort klänning, bara ben och 13cm klackar ja då kunde dom inte tro sina ögon. Hur dumt det än låter, men om jag inte hade kollat på dom där brudarna som är utviknings modeller hade jag nog inte sett ut såhär. Dom gav mig inspiration, och jag tycker det inte är något fel på det jobbet. Varför ska det vara något fel på att visa att man är söt, snygg och het även naken? det är ju trotts allt inga anorektiska modeller som dom på catwalken.

Finns säkert fler människor eller saker som har förändrat mig som person men kan inte nämna allt för då lär det bli en halv bok här och det orkar ingen läsa ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback